Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var hösten 1861 [1]
som Snoilskys lilla förstlingsbok – »Smådikter» – utkom
från det Norstedtska boktryckeriet.
Knappast vann denna lilla diktsamling någon större
spridning; senare sökte författaren så vidt möjligt
makulera upplagan, och de enstaka exemplar, som nu
kunna påträffas, äro rätt sällsynta.
Uppmärksamhet utanför den närmaste vänkretsen och
släkten torde boken svårligen ha vunnit. Dock har
jag påträffat en välvillig anmälan af densamma i
Östgöta-Correspondenten 25 januari 1862, signerad
L. A. Det kan ju vara af intresse att lära känna ett
utdrag ur det första offentliga omnämnandet af Carl
Snoilskys poetiska verksamhet.
Vi hafva här framför oss – heter det – en diktsamling,
som, hvilka fel den än äger, likväl genom sina goda
sidor är förtjänt af att tilldraga sig hvars och ens
uppmärksamhet, som med kärlek omfattar fäderneslandets
vitterhet. Ibland mycket mer eller mindre omoget,
finnas här stycken, som vittna om verkliga skaldeanlag
och om allvarliga bemödanden att genom studier odla
dessa anlag. Detta röjes framför allt af det verkligen
respektabla välde öfver formen, som författaren
besitter, ett välde, som vi tro, att ingen utan en
vidsträckt beläsenhet i den poetiska litteraturen
äger vid så unga år som författaren – i det ganska
nätta stycket »Hvad vållar sorg re’n i de unga åren?»
anförtror han oss ju, att han endast är 20 år – kan
hafva hunnit förvärfva sig. Men på samma gång förf:n
med fördel tillägnat sig det förträffliga i formellt
hänseende hos sina förebilder, tyckes han mindre
välbetänkt från dessa hafva adopterat åtskilligt,
som hos en så ung man, som han kan förmodas vara
förefaller onaturligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
