Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anseende til den snart förestående riksdagen och de
händelser framdeles, hvartil en öpning då redan visade sig. Jag vet
med mycken visshet, at konungen vid sådane befordringar
sällan är utan politiska raisoner.
Riksdagen inföll i maji. Jag feck stiftets kallelse som
consistoriifullmägtig och for up. Partierne rangerade sig.
Pluraliteten var i vårt stånd så deciderad, at ingen ting kunde
uträttas. Dock följde jag erenderna med trogen vaksamhet
och besvärade ofta det rådande partiet.
Jag förestälde mig en samling af riksens ständer såsom
något stort och i synnerhet, at präste-ståndets öfverläggningar
skulle vara mogna och fullständiga; men jag fann saken helt
annorlunda. Alt går efter en gifven ton. Om den förlorar
sig, så begärar man en annan. At kunna gifva den klokt,
är en ära, som merendels är en mans: at bibehålla den
fordrar tyst arbete, stark kännedom af människjor i allmänhet
och vissa personers enskilda fel, interessen, begär m. m. De
gå då i publique frågor hvart man vill, förde af enskilda
considerationer. Samlingarne äro merendels onyttige, oordentlige,
och talen litet eller intet uplysande. En braf karl med
politiskt hufvud och den dygden at vara redlig uträttar nästan
hvad han vill.
Det hörer til historia seculi at beskrifva 1786 års
riksdag. Det enskilda partie jag deraf drog, var, at jag blef
närmare känd hos konungen, och det på et så fördelagtigt sätt,
at han genom då varande biskop Troil, som han under
riksdagen destinerade til ärchebiskop, förklarade mig sin nådiga
önskan at se mig i successionen befordrad til Linköpings
stift. Jag fann straxt omöjligheten at där få förslag, men bad
i underdånighet at få vara i nådigt minne vid blifvande
vacance i Vexiö.
Min ungdom syntes i förstone stöta de flästa i
prästeståndet; men inan riksdagens slut vann jag dem för mig, så
at jag for hem med et slags förtroende, stort nog för mina
omständigheter.
Vid början af 1787 feck jag helt oförmodligen
konungens förordnande at genast inträda i consistorium Vexionense,
i biskopens frånvaro där vara ordförande, och i fall af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
