Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Konsten att njuta lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konsten att njuta lifvet.
Den å december 1822.
Jag har lekt rommen af mig. Det råa ungdomslynnet har
blifvit bakadt i tideris koppar-form. Häftigheten har jäst
öfver, lättsinnet är afskummadt och ifvern har satt sig på
bottnen. Äfven jag skall en gång upphöra att vara pojke.
Det lyster mig att vara man några dar, innan lifvet mister
det pikanta, innan pulsarne krympa, sinnena stelna, hågen
dufnar och jag blir — gubbe.
Derföre vill jag kasta skämtets träsvärd fjerran och
tala allvarliga ord. Att bjuda mogne mäns tankar till
nöjets fest från verkdagarnes bekymmer, är ingen barnalek.
Ämnet är icke utan vigt, äfven för staten, ty på
lemmarnes väl eller ve beror kroppens. Kaligula gaf
skådespel åt sina slafvar och antoninerna sina.folk tillfälle att
roa sig sjelfva.
Att i lifvets alla förhållanden vara nöjd med det lilla
ljutliga, som naturen icke vägrar något af sina med
känsloförmåga begåfvade alster, att med sinnets hela kraft
uppfatta äfven det ringaste njutande, ja äfven skapa sig glädje
der, hvarest naturen icke mäktat åstadkomma dess medel,
att (å andra sidan) med härdadt mod trotsa faror och sorg,
bjuda stålsatta nerver åt kroppens smärtor, att leende halka
öfver alla lifvets missöden och med kysk, kastrerad håg
åskåda alla herrligheter, som ligga utom rågången för vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
