Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Vid glasens klang - Flickornas skål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flickornas skål.
Jag log re’n i lindan, då ömheten slöt
Det törstiga barnet till moderligt sköt,
Och sög så vällustigt de himmelska tårar,
Dem kärleken pressar ur bröst, dem han sårar.
Som yngling jag räckte min darrande hand,
Af kärleken fängslad, i skönhetens band
Och sjöng då så högljudt, när jag skulle dricka:
"Må stjernorna störta, men lefve min flicka!"
Ej föll någon stjerna, men tärnan blef kall
Och läpparne brände vid bägarens svall.
Dock suckade hjertat, när jag skulle dricka,
I tysthet en skål för min trolösa flicka.
Det suckar, så länge den glimmande sol,
Den bleknade måne skin’ ned på min stol,
Tills en gång ur läkarens burk jag skall dricka
Mitt yttersta rus för min trolösa flicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
