Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till den högst vördade, högst upplysta och högst enhälliga kongliga svenska menigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Väl den, som svänger öfver egna hjorden
Sjelfständigt en högvördig herdastaf
Och ej behöfver skjutsa kring med orden,
Ett nyckfullt konsistoriums arme slaf,
Som mätt insomnar inom sitt sparrlaken
För att på en gång hungrig bli och vaken!
Väl den, som skrefvar framför egna truppen
Vidt öfver hårig rygg på fyra ben!
Gör han ett jordfall, hjelper mängden upp en,
Ty han är som en far för hvar och en.
Hans vetenskap förbryllar ej hans hjerna:
Hans mödors lön är postkontor och stjerna.
Väl den, som, fästad med sitt lilla säte
I Temis gårdar vid det stora bord,
Får yttra högt sin mening och sitt läte
Och vet ge vigt åt sina många ord,
Som, visast bland de många vise männer,
Blott vill ha vvota plurimav till vänner!
Hell dig, som inlagt dubbel ära
Såväl till häst som äfven ock till stols!
Med dina språk du satan kan förfära:
Din visdoms glans vidt skiner som en sols.
Och när du trött ur sadelbommen klifver,
Du sätter dig helt makligt ned och skrifver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
