- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
240

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

tlll jokdëns mëdeltunkt

— Aha! tycker du det, Axel?

— Helt visst, till och med af stormen, som fört
oss på rätta vägen. Välsignad vare stormen! Den har
återfört oss till denna strand, hvarifrån det vackra vädret
aflägsnade oss! Om vi för ett ögonblick antaga, att
stäfven på vår lilla flotte hade berört södra stränderna
af Lidenbroeks haf, hvad skulle det då blifvit af oss?
Saknussemms namn hade inte kommit för våra ögon, och
vi skulle i detta ögonblick vara lemnade åt vårt öde.

— Ja, Axel, det var en försynens skickelse, att vi,
på väg söderut, återkommo rakt norr ut och till Cap
Saknussemm. Jag bör tillstå, att det är mer än
förvånande, och det är ett faktum, hvarpå jag alldeles inte
kan gifva någon förklaring.

— Nå, hvad betyder det? Man behöfver ej
förklara fakta, utan draga nytta af dem!

— Utan tvifvel, min gosse, men . . .

— Men vi skola återvända mot norr, passera under
norra delarna af Europa, Sverige, Ryssland, Sibirien,
hvad vet jag! i stället för att fördjupa oss under Afrikas
öknar eller oceanens vågor, och jag ville inte veta något
vidare!

— Ja, Axel, du har rätt, och allt är godt, efter
som vi öfvergifva detta horisontela haf, som inte kunde
leda oss till något mål. Vi skola stiga nedåt, ännu mera
nedåt och ständigt nedåt! Kom ihåg, att det inte är
mer än femtonhundra mil att färdas för att komma till
jordens medelpunkt!

— Bah! — utbrast jag, — det lönar sannerligen
knappt mödan att tala derom! Framåt! framåt!

Detta vansinniga samtal fortfor ännu, då vi åter
sammanträffade med jägaren. Allt var i ordning till
ögonblicklig afresa; hvar enda colly var om bord. Vi
togo plats på flotten, seglet hissades och Hans styrde
kosan utefter kusten mot Cap Saknussemm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free