Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjugotredje kapitlet
143
och jag föreslår derför, att vi gifva hans namn åt denna
helsobringande bäck.
— Bra! — utropade jag.
Och namnet Hans-bäcken antogs genast.
Hans blef just icke stolt deraf, och efter att
måttligt hafva förfriskat sig, satte ban sig i ett hörn, lika
lugn som vanligt.
— Nu, — sade jag, — böra vi inte låta detta
vatten förrinna.
— Hvartill skulle det gagna? — svarade min onkel.
— Jag misstänker att källan är outtömlig.
— Hvad rör det oss! Låtom oss fylla säcken och
flaskorna och sedan försöka täppa till öppningen.
Mitt råd följdes. Hans bemödade sig att tillstoppa
hålet i väggen med stenskärfvor och tygstycken; men
det var ingen lätt sak, ty han brände händerna utan att
lyckas och trycket var så betydligt, att alla våra
ansträngningar förblefvo fruktlösa.
— Det är tydligt, -— sade jag, — att de öfra
sam-samlingarna af detta rinnande vatten, att döma efter
strålens styrka, befinna sig på en betydlig höjd.
— Utan tvifvel, — svarade min onkel; — det är
tusen atmosferers tryck, om denna vattenkolonn har
trettiotvåtusen fots höjd. Men jag får en idé!
— Hvilken då?
— Hvarför envisas vi att stänga denna öppning?
— Emedan . . .
Jag var i förlägenhet för att finna något skäl.
— Äro vi säkra om att åter kunna fylla våra
flaskor, då de blifva tomma?
— Nej, visst inte.
— Nåväl, låt då vattnet rinna! Det skall enligt
naturens ordning flyta nedåt och tjena till ledning för
dem, som det skall läska under vägen!
— Bra påhittadt! — utropade jag, — och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
