Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjugotredje kapitlet
141
flöt fram med utomordentlig häftighet två fot ifrån mig;
men en granitmur skilde oss ännu åt.
Utan att tänka, utan att fråga mig om icke något
medel fans att komma åt detta vatten, öfverlemnade jag
mig åt ett ögonblicks förtviflan.
Hans såg på mig, och jag trodde mig se ett leende
framskymta på hans läppar.
Han steg upp och fattade sin lampa ; jag följde
honom. Han styrde sina steg mot muren; jag betraktade
honom. Han lade örat till den torra klippan och förde
det långsamt utefter muren, uppmärksamt lyssnande. Jag
förstod, att han sökte just den punkt, der strömmens
brusande hördes starkast, och denna punkt påträffade ban i
venstra sidoväggen, tre fot ofvanför marken.
Jag kände mig i högsta grad upprörd och vågade
icke ana, hvad jägaren ämnade göra, men jag måste helt
och hållet gilla det, och jag öfverhopade honom med mina
tacksamhetsbetygelser, då jag såg honom fatta sitt
jern-spett för att angripa sjelfva klippan.
— Räddade! — ropade jag.
— Ja, — utropade min onkel utom sig, — Hans
har rätt! Prisad vare den modige jägaren! Vi skulle
inte hafva hittat på den utvägen!
Det tror jag väl! Ett sådant medel, huru enkelt
det än var, skulle aldrig fallit oss in, ty ingenting var
farligare än att gifva ett slag med hackan i denna
jordmassa. Om något ras skulle inträffa, som krossade oss!
Och om strömmen skulle rycka oss med sig, då den bröt
fram tvärs igenom klippan! Dessa faror voro ingalunda
inbillade, men ingen fruktan för ras eller öfversvämning
kunde nu hejda oss, och vår törst var så häftig, att vi
skulle ha gräft igenom Oceanens botten för att stilla den.
Hans grep sig an med detta arbete, som hvarken
min onkel eller jag kunnat verkställa. Otåligheten skulle
fört våra händer, och klippan flugit i stycken under de
häftiga slagen. Den lugna och förståndiga vägvisaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
