- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
113

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjuttonde kapitlet

113

mattare ljud och att de hastigt borde möta afgrundens
botten.

Jag hade hållit noggrann räkning på, huru många
gånger vi flyttat vårt rep, och jag kunde derför göra mig
bestämd reda för det djup vi uppnått och den tid, som
förflutit.

Fjorton gånger hade vi upprepat denna manöver,
som alltid räckte en halftimme. Det var således sju
timmar samt för hvilostunder tre och en half timmar, eller
inalles tio och en half timmar. Vi hade begifvit oss
åstad klockan ett, och klockan borde således i detta
ögonblick vara elfva. Med afseende å det djup, hvartill vi
framträngt, gåfvo dessa fjorton manövrer med ett tåg
om tvåhundra fots längd tvåtusen åttahundra fot.

I detta ögonblick hördes Hans’ röst:

— Halt! — sade han.

Jag stannade i ett ögonblick, just som jag höll på
att stöta min onkel i hufvudet med mina fötter.

— Vi äro framme, — sade han.

— Hvar? — frågade jag och skred fram till honom.

— I bottnen på den perpendikulära öppningen.

— Fins det då ingen annan utgång?

— Jo, ett slags gång, som jag urskiljer och som
sneddar mot höger. Vi få väl se i morgon. Låt oss
nu först supera och sedan sofva.

Ännu var det icke fullkomligt mörkt. Vi öppnade
nu matsäcken, vi åto och lade oss derefter så godt hvar
och en kunde på en bädd af stenar och lavastycken.

Då jag sträckte ut mig på ryggen och öppnade
ögonen, såg jag en lysande punkt vid slutet af detta
tretusen fot långa rör, som förvandlades till en gigantisk
kikare.

Det var en stjerna, utan något tindrande sken, och
som efter min beräkning borde vara ß i Lilla Björn.

Derefter föll jag i djup sömn.

Jules Verne. Till jordens medelpunkt.

8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free