Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur »Bref till Roderik»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 BREF.
Men jag förstod det icke, förstod mig icke själf. Det
behöfdes också icke för att lefva och lefva som ett
barn. Men hur var det? Fick filosofen någonsin lof
att vara barn till förståndet? . . .
VI.
Febr. 1865.
De fromme här i landet hafva kommit öfverens därom,
att jag är ett olycksbarn;... en mycket intresserad
kvinna i hufvudstaden har hört genom en person som
hört det af mig själf, att jag förnekar det eviga
lifvet o. s. v., o. s. v. Filosoferna se på mig med
frågande, halft misstänksamma blickar; ty jag lär
icke vara ortodox Boströmare. Gubben själf tror mig
vara sitt systems stödjepelare och glömmer aldrig att
säga rnig det. Har jag väl hjärta att säga honom,
att jag icke tror på hans system, jag, hans sista
hopp? Jag har färdigt ett manuskript till ungefär 200
tryckta sidor - de fyra sista månadernas arbete -
kan jag ge ut det? Kan jag döda den gamle, som jag
håller af, och som dock lärt mig att tänka? Kan jag
vända vapnet mot den, som satte det i min hand och
lärde mig konsten att bruka det?
Du finner, att jag ibland måste ha en smula
ledsamt. Men det är icke så farligt. Jag är mig
ungefär lik, ser glad ut och ler oupphörligt ... I
lilla N. S. är jag med nästan hvarje gång och tycker
det är roligt . . . Snoilsky skickar ibland hem
från Rom snillefoster, glödande af söderns sol. Den
mannen är något att göra af. Han skall blifva stor. -
Minns du, huru jag också hade vissa planer på storhet,
när vi voro tillsammans i Uppsala? Jag blef en gång
förargad, när du i mig icke ville er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
