Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal för minnet af Christopher Jacob Boström vid Nordiska festen i Uppsala den 31 kanuari 1867
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAL
Tal för minnet af Christopher Jacob Boström
vid Nordiska festen i Uppsala den 31 januari 1867.
Det förgångna kommer icke åter - säger man.
Det är rätt. O, att det förgångna komme åter -
säger man också. Det är icke rätt. Det förgångna
Tean icke komma åter; det förgångna får icke komma
åter: ty det som förgår är förgängelsen vardt,
och det som förtjänar att blifva, det förgår aldrig.
Det som förtjänar att blifva är icke den lust som
berusar, den fägring som smeker, den klokhet som
allt beräknar, den talang som allt förmår. Hvad som
förtjänar att blifva är icke ens allt det som beröres
af de brännande frågorna för dagen, efter hvilka man
någon gång indelat människorna i sådana, som förtjäna
att lefva, och sådana, som icke förtjäna att lefva. Så
brännande äro alla dessa frågor icke, att icke tiden
svalkar dem. Men hvad som förtjänar att blifva, är det
goda och sanna och sköna, eller, för att tala från
ståndpunkten af en personlig världsåskådning, hvad
som förtjänar att blifva är personligheten, som i sig
upptagit det goda i dess eviga skönhet och sanning!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
