Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hederlige väfvaren i Korinth (1878) Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 DEN HEDERLIGE VÄFVAREN I KORINTH.
det var ej alldeles utan, att vissa aningar om
sanningen hade grytt äfven hos hedningarne.
Kom så efter många tider en vacker
morgonstund. Jourhafvande vännen hade nyss gjort
spindeln den vanliga väntjänsten; och spindeln,
som icke kunde tala, hade som vanligt, då han hörde
tilltalet: - kom ihåg, att du är en spindel, - tänkt
vid sig själf: - det är väl just af det skälet jag
väfver spindelväf, kan jag tro, och spinner garnet
ur mig själf.
Just nu kom en skön hellenisk yngling tillbaka från
hamnen, som låg längre bort. Ett skepp hade nyss lagt
ut, och en lätt morgonvind fyllde dess segel. Det var
någon, som vinkade med handen från skeppets akterstäf,
och ynglingen vinkade tillbaka. Spindeln satt just
nu så, att han kunde se in i ynglingens ögon, ty
han stod alldeles invid enbärsbusken. Det var som om
själen hade velat fly ut genom dessa ögon och ila ut
öfver hafvet.
När skeppet var försvunnet, stod han ännu kvar på
samma ställe. Han höll en liten, liten papperslapp
i handen. Den hade han funnit instucken bland bladen
af den ros, han vid afskedet fick i gengäld för den,
som han lämnat. Hvad stod skrifvet på denna lapp?
Spindeln kunde icke läsa, men höra kunde han, och
han hörde ynglingen läsa som ur ett evangelium: -
ja, Filebos, jag älskar dig.
Ynglingen betraktade länge det lilla bladet, gömde
det slutligen i sitt bälte, kastade än en blick utåt
hafvet och återvände till staden.
Under fjorton dagar såg honom spindeln två gånger
om dagen komma åter till samma ställe. Väntade han
skeppet tillbaka? Nej, spindeln hade hört honom säga,
när det försvann vid det fjärran näset: - »för alltid,
för alltid»; dock hade han icke sagt: för evigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
