- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
138

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877) Skiss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138 MANTEGNAS
ÄNGEL.

och skulle icke komma ihåg Ismaels törst och
kvidan? Vid Abrahams Gud, han skall dö. På Gilboa
berg skall han falla med dig, och på Gilboa berg skall
icke falla dagg eller regn, att det icke skall heta,
att himmelen läskat den dödes tunga, och i Jabes
skall hans tunga brännas i eld. Sjufaldt ljufva
hämndedag öfver Ismaels smälek! Hvad gör det mig, att
Samuels ande, innan han försvinner, med den trekantiga
glimmande inskärningen på sin staf pekar på min panna,
så att det svider som eld, och att folket sedan säger,
att jag mist förståndet? Jag har i alla fall gifvit
kronan åt David, mördaren, David, äktenskapsbrytaren,
David, sonen af Juda, blodskändaren, och där sitter
ingenting rent på Israels tron; men om den rene en
gång kommer och Hagar ej förmår hindra det, skall han
finna tronen spillrad i alla fogningar och färdig att
brista, så att när han söker bestiga honom, skola
dess spikar genomborra hans händer och fötter. Du,
Ismaels Gud, har jag icke talat sant, eller hvarför
slår du mig? Ve, ve, ve öfver Israel!

Den gamla föll baklänges mot klippväggen i häftiga
konvulsioner. De bägge vännerna hade all möda
att akta henne för att stöta sig eller vältra
sig utför branten. Omsider upphörde ryckningarne,
och en dvala inträdde. Glaukon och Filippos ville
icke lämna henne i detta tillstånd, utan afvaktade
hennes uppvaknande. Det inträffade efter ungefär en
timme. Under tiden hade sällskapet ökats med ännu en
person. Det var den haltande, rödhårige, som kommit
tillbaka.

- Är det du, Jehudah? - sade den gamla,
när hon åter slog upp sina ögon - hjälp mig upp;
jag har drömt igen.

Jehudah hjälpte henne upp.

- Kom min son, låtom oss nu gå till Nazaret. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free