- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
122

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877) Skiss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122 MANTEGNAS
ÄNGEL.

- Skämta icke bort hvad jag säger.
Jag skulle hafva trott, att genom hans ögon en
platonisk idé skådade rakt in i mitt hjärta. -
Låt oss sitta här ett ögonblick, Glaukon, på det
här klipputsprånget, tills månen kommer fram igen
undan det där molnet och gör stigen ljusare. -
Hör mig, Glaukon, om de platoniska idéerna
skulle hafva någon färg, hur skulle du måla dem,
i månljus eller i solsken?

- Nej, hör nu Filippos, min bålde jägare, fast
för denna gången utan villebråd; låt oss tala
förnuftigt som förr. Jag är icke färgare utan
med din tillåtelse kammarherre hos hans höghet
Antipas, tetrark af Galileen och Pereen; men skulle
ödet hafva gifvit mig ett så plebejiskt yttre, så
tror jag, att mina favoritfärger skolat blifva grönt
och rödt och brunt som en påminnelse om vårt hemlands
oliveskogar och glödande drufvor samt om ett par af
de klipskaste judinne-ögon, du vet nog hvilka;
jag tror de brände äfven dig något här om dagen?

- Jag ville säga, att jag tänker mig den
platoniska idévärlden i månskenets silfverfärg,
och i denna ligger någonting rent, anings- och
stämningsfullt men också kallt. Men i den blick,
jag talar om, skimrade något af den morgonrodnad,
som bådar en solvarm dag. O att en sådan dag
någonsin komme!

- Jag tycker, att därpå är ingen brist i detta
land af förtorkade lerbäckar. Nej. tacka
vill jag de friska fläktarne från Arkipelagen.
De hafva dessutom något att hviska mig i örat om
Salamis och Mykale och annat ärofullt, och då sväller
hjärtat i mitt bröst, och jag blir varm nog i själen
utan att kväljas.

- Hvad min själ frusit både i Aten
och i Judalandet, det vete gudarne allena!
I gode gudar, hvilka ögon!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free