Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt eller intet (1871) Två blad ur en panteists dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 ALLT ELLER
INTET.
dagen. Så kan jag älska den sköna naturen, i hvars
famn jag lefver, ängen med dess blommor, den sorlande
källan, den susande skogen, den hemlighetsfulla
hviskande vågen, regnets fall och ljungeldens
snabbhet, den skimrande regnbågen, solens majestät
och nattens innehållsrika tystnad. Så kan jag älska
det lif, som lefver, och det lif, som slocknar,
vetande, att genom alltsammans går ett band af
oförgänglighet, som evigt enar det i tiden söndrade
och brustna. Så kan jag älska oändligt dessa höga
varelser, som bära människonamnet; och om detta lifvet
mellan mitt och deras hjärtan lägger ett afstånd af
världshafvets vidd, eller en tid af årtusenden eller
den oöfverstigliga skiljemuren af det glödande hatet
och den isande likgiltigheten : den sanna kärleken
förvandlar och omsätter allt detta i evighetslifvets
oändliga, alla skrankor nedbrytande innerlighet. Så,
Roderik, kan jag oändligt älska dig. Så blir intet
för mig till intet, och allt är min eviga egendom.
Nej, le icke, Roderik, åt min exalterade
sinnesstämning. Att vara exalterad är att vara upplyft
öfver det alldagliga åskådningssättet, och detta
Jean ju betyda att vara upplyft till ett åskådande
från evighetens synpunkt. Men från den synpunkten
allena ser man tingen, sådana de i sin sanning äro,
ty man ser dem, sådana de äro för Gud.
Och så ser jag äfven mitt eget, ditt och hela
världens lif såsom i Guds lif uppgånget. Så finnes
ingen söndring mer, ingen synd och ingen sorg. O,
hvad jag längtar efter den dag, då tidens täckelse
för mig skall falla fullständigt, och alla dessa min
själs plågande skrankor skola nedbrytas!
Dessa tankar har jag tänkt, när jag nu ändtligen efter
års frånvaro ånyo står på den gömda skådeplatsen för
min barndoms och ungdoms gryende stridsdagar. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
