Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttrycket af en okufvad kraft, mildradt genom
den vänliga blickens trofasta öppenhet.
– Vår resa tycks bli långvarig – sade den yngre
mannen – ännu samma orörlighet hos de luftiga makter,
som skulle bringa oss fram på vår väg. Ser du,
Ismene, det där är Kalymnos; och detta,
som vi hafva framför oss, är Leros; och när vi
komma längre fram, skola vi längre åt väster få se
de skrofliga klipporna på Pathmos.
– Jag längtar icke särdeles mycket efter
slutet af denna resa – svarade Ismene. – Jag
tycker om sjöfärder, och mitt hem har jag
öfverallt, Adeimantos, där du är.
– Smickrerska – svarade Adeimantos halft leende –
både jag och min hustru – tillade han därefter vänd
till den gamle – hafva skäl att prisa besöket
på Kreta för vinsten af ditt sällskap, Kallias.
– Smickrare – svarade denne leende – jag måste
dock å min sida bekänna, att jag längtar efter
slutet af denna resa för min systerdotters skull.
Hon skall svårligen kunna uthärda många dagar till
af en sjöfärd.
– Är hon verkligen så svag? – sade Ismene
deltagande – jag hade annars hoppats att åtminstone
i dag få njuta af hennes sällskap, sedan det
förvägrats mig i går och i förrgår.
– Det låter sig svårligen göra. Hon är
verkligen mycket svag.
En liten brun flicka, Ismenes tjänarinna, kom i detta
ögonblick och hviskade några ord i sin härskarinnas
öra. Ismene gick bort.
I samma stund drog en lätt vind öfver skeppet och
fyllde dess segel. Kaptenen stannade sin afmätta
gång och, hållande handen öfver ögat, kikade han
åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
