Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som genomtränger, rörer och ordnar allt. Och såsom
Artemis’ moder är Leto, den tysta, hemlighetsfulla
stjärnenattens gudinna, så måste också renhetens idé
födas i ett sinne, frigjordt från alla ändlighetens
mångskiftande bilder, ett själfbegrundande sinne,
i hvilket den himmelska världen redan tecknat de
glänsande konturerna af sina härliga gestalter. Och
såsom Leto irrade kring land och haf för att finna en
plats, där hon kunde i ro framföda gudabarnet; såsom
stjärnehimmelen rastlöst hvälfver sig kring jorden:
så längtar människosjälen, på hvilkens hemlighetsfulla
grund eviga makter skrefvo sin stjärneskrift, att
finna lösningen till den skriftens gåta, att gifva en
fullständig och lefvande form åt de mellan skimrande
konturer sväfvande gestalterna. – Och såsom – men
min far finner mig alltför enfaldig?
– Fortfar, Adeimantos.
– Det sägs, att Leto fåfängt sökte sig en hvilostad,
ända till dess den lilla ön Delos befanns villig
att mottaga henne och de barn, åt hvilka hon skulle
gifva lifvet, Delos hade förut varit en hit och dit
flytande ö, som först nu fick stadga, när gudinnan
Artemis och hennes broder Apollon på hennes grund
skådade dagens ljus. Då uppsköto ur hafvet fyra
pelare, och på dem fick ön sitt fäste. Så är ock
människohjärtat en på lifvets flod beständigt irrande
ö, ända till dess själfbegrundningens tysta
natt sänker sig ned och på dess grund föder
renhetens och helighetens idé. Då får hjärtat sitt
säkra fäste i det oändliga alltets djup; och de fyra
pelare, på hvilka det sedan hvilar lungt och
stilla, trots våg och storm, äro de icke de fyra
kardinaldygderna, hvilka du sagt mig vara antagna
af de gamle, och hvilka blott äro olika sidor af den
fullkomlighet, som tillhör den renade själen?
– Du har sannerligen rätt, Adeimantos; fortfar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
