- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
39

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1863)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILOSOFENS MORGONDRÖMMAR.
39

Och min kärlek? Alkmene, har jag icke älskat
dig? Ville jag ej gifva mitt lif och, om jag kunde,
ännu mera, blott för dig? Och dock, Alkmene, du hade
rätt äfven i denna punkt. Det var din skönhet som
jag älskade, och icke egentligen dig. Hvarföre? Jag
vet det icke; men det förefaller mig, som måste jag
älska det sköna, hvarhelst det uppenbarar sig. Jag ser
det, och i samma ögonblick själfver mitt bröst af en
onämnbar smärta, en sådan som moderns, när röfvaren
sliter barnet från hennes bröst, och barnet vänder
sina ögon mot sin moder och beder ej med ord utan med
blickar: Moder, fräls mig! Men modern kan icke frälsa
sitt barn. Så, när en bild af mänsklig skönhet möter
mitt öga, så tycker jag mig i den igenkänna en bild,
tagen ur min egen själ: den ler mot mig, som ville
den säga: Känner du ej igen mig? Jag tillhörde ju en
gång dig; kom och tryck mig i dina armar! Men när
jag nalkas, då sliter verkligheten bort bilden och
sätter en annan i stället. Aster, Alkmene, förlåten
mig! Jag har måhända varit trolös mot eder bägge; men
om jag det varit, så skedde det därför, att jag mig
ovetande svurit min tro åt det fullkomliga, en tro,
som jag ej mera kan bryta.

Så faren då väl, I min ungdoms drömmar! Jag har älskat
eder; - men dagen är i annalkande, jag får ej drömma
mer.

Jag drömde om framtida storhet. Jag skulle blifva en
man, till hvilken Athens folk skulle skåda upp såsom
till sin räddare, och dess framtida väl skulle ligga
i min hand. Det blef ej af. Gudarne hade beslutit
annorlunda. Det var en dröm.

Jag drömde, att Apollon hade lagt lyran på min arm,
och | att, när jag slog mina toner på dess strängar,
lyssnade stad och land, skog och dal. Lagern
omkransade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free