Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1863)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFENS MORGONDRÖMMAR.
31
jag saknar ord - det går omkring i min hjärna. - Nej,
jag måste . . . Ah, se Aster! - afbröt han hastigt,
- Aster och - och Simmias!
- Jaha, - svarade den sistnämnde och ilade i hans
armar - här har du mig tillbaka efter min långa
resa. Du må tro, jag har sett mycket, sedan vi sist
skildes, och - men jag är ändå glad att vara här
åter!
- Och jag är glad att hälsa dig välkommen till vårt
gamla Athen, och är ännu gladare, att du ej glömt
bort gamla vänner.
- Glömma er? Aster och Aristokles! Aldrig!
Lefve vänskapen!
- Och poesien! - genmälde Aristokles.
- Och kärleken och vinet! - tillade Aster. - Vet du,
Aristokles, Simmias bör i afton hälsas med en
välkomstskål hemma hos mig, hvartill du härmedelst
inbju-des. Jag har vin, förstår du, godt vin,
och kanske någon annan därhemma kan ge dig kärlek?
Aristokles rodnade. - Jag skall komma - svarade han. -
Vin är godt och kärlek är bättre, men bäst är ...
- Hvad för slag? - afbröt honom Aster. - Finnes
något bättre än kärlek?
- Om det finnes en kärlek, som ej förbränner, som
ger mig lif utan att på samma gång ge mig döden -
då finnes intet bättre än kärlek.
- Dumheter! - utropade Aster. - Aldrig har jag
märkt, att kärleken förbränt mig.
Simmias log åt denna bekännelse af den sorgfrie
adertonårige ynglingen. Aristokles log också, men
kastade såsom af en händelse en sidoblick på platanen,
på hvars grenar ett och annat blad hade vissnat för
kyssar af högsommarens sol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
