Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord till första upplagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 FÖRORD TILL FÖRSTA
UPPLAGAN.
denna skizz i sitt motiv något om Snoilskys åtskilliga
år senare skrifna dikt »Rebell», född ur samma nobla
stämning. »Ett stycke textkritik» är Wikners sista
arbete i den novellistiska genren.
Det ästetiska värdet i hans prosadikt ligger
öfvervägande i den fina psykologiska skildringen och i
den ädla, ofta klassiskt sköna formen. En sådan prosa,
som den vi möta redan i »Filosofens morgondrömmar»
och som sedan framstår i sin fulla fägring i »Min
moders testamente» och i »Mantegnas ängel» tillhör
det allra bästa som vi äga från 1860-1870-talen och
kommer Viktor Rydbergs mästarestil närmast. Svagare är
däremot behandlingen af själfva händelseutvecklingen,
här tar Wikner under stundom sin tillflykt till mera
lättvindiga och naiva utvägar att lösa »intrigen»,
och detta i synnerhet när*han rör sig inom nyare tid
(»Allt eller intet», »En sommarsvaghet», »Ett stycke
textkritik»). Det är liksom vore han mera hemmastadd
inom antiken eller den första kristna tiden, och hans
skildringar från dessa tidsskeden sluta sig värdigt
till förebilden: »Den siste atenaren».
Om de båda förträffliga föredragen Narkissossagan samt
Kulturens offerväsen är ofvan redan taladt. Här må
blott framhållas, att äfven de äga starkt subjektiva
drag. Det perspektiv Wikner i det förra ger öfver
antikens tankearbete är tydligen taget ur en starkt
personlig synvinkel, och Narkissossorgen, som han
tolkar i denna skrift, är förvisso känd af hans eget
hjärta. Men ännu mera är »Kulturens offerväsen» den
mogna frukten af egna lidanden, och när han talar
om »induktionens» offer, om det krokiga trädet,
som förkättrades därför att det icke som alla andra
unga träd ville växa upp i höjden, efter som det
icke kunde växa genom den öfverskjutande klippan,
eller om de varelser, som med ena hälften passa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
