Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu fattades ju åtskilligt, som man skulle kunna kalla
oumbärligt, men det kom efter hand.
Samma dag som lilla barnhemmet invigdes, fingo
vi erfara en af dessa underbara bönhörelsei, hvaimed
Jesus stärker vår svaga tro. Penningarne voro slut
oeh räkningar skulle betalas, som lågo betungande pa
min medhjelparinnas hjerta. Vid morgonbön lade vi
derför fram saken för vår Gud, påminnande honom om
hans löften att fylla våra behof. Detta skedde omkring
kl. 9. En timme derefter kom ett rekommenderadt
bref, intet namn underskrifvet, blott Math. 6: 34
cite-radt, med påskrift: till bibelqvinnohemmet,
skyddshemmet och barnhemmet, och der låg 500 kronor. Sa
härligt fyller Herren äfven de genom ett nytt hem ökade
behofven.
Dock har det ju icke kunnat få ga utan törsökelse.
En dag kände husmodern på barnhemmet sig så
beklämd T hon tänkte på huru “skyddshemmet* kunde
arbeta och förtjena, men hvad kunde hon göra med sina
små? Hon gick till sin bibel, och all hugsvalelses Gud
gaf henne detta svar: “Den som samlade mycket, hade
intet till öfverlopps, och den som samlade litet, honom
fattades intet. “ 2 Kor. 8: 15. Oron var med ens
försvunnen.
Vi anföra åter några utdrag af bref:
D. 1(3 mars 1881. “Barnhemmet är fortfarande
ett lofämne. Vår Fader sörjer härligen för oss. De
sista barnen vi intagit hafva varit jämmerligen
misshandlade af deras onaturliga mödrar: den äldsta, 11 år,
så hårdt slagen af sin moder, som är drinkerska, att
det i början var föga hopp om hennes förstånd. Då
man tilltalade henne, blef hon utom si", skrek och
skälfde i hela kroppen. Bruket af knif och gaffel samt
att sitta till bords var henne .alldeles främmande: men
efter en tids vistelse i solvärmen af en öm moderlig
behandling tinar hon upp mer och mer, ser vänlig,
tillgänglig och ej öfvermåttan besynnerlig ut och tackar
aagligen Gud “att fa vara pa detta sköna ställe, dei
de£ är så godt att vara.“ Visst behöfver hon ännu
skötas som ett barn, så gammal hon är, och kan ej
alls läsa rent, men det går så småningom och förstån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
