Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’290
het rodnande af harm under förödmjukelsen, för sitt
politiska ändamål nödgas vid sidan af sin egen magt
erkänna Ammons. Det är ej längre en tyst
öfverenskommelse mellan konung och prester, utan en
religion, som bjuder farao gifva en högre magt
hyllning och ära. Derför fruktar han ej, att hans folk
ser honom afbildad i den ödmjukaste ställning inför
gudomen, utan finner sin ära deri. Han tyckes likt
en kristen konung vilja säga, att ju mer han vördar
gudomen, ju mer har han rätt att fordra vördnad af
sitt folk.
Som jag sade, Abydos har lemnat mig ett
härligt, oförgätligt minne. Aldrig skall jag glömma de
långa, tysta timmarne der inne under pelarne i Setis
tempel, der jag, med mina böcker och mitt album,
än kunde fördjupa mig i Osirismytens alla detaljer,
än afteckna Isis ammande den unge Ramses. Som
jag viste, att jag hade hela dagen på mig och att
först qvällen skulle återföra mig till Lotus, så njöt
jag utan brådska, utan oro af taflorna och tystnaden
omkring mig. Och som detta på samma gång var
mitt afskedstagande af det gamla Egypten, dess
gudar och faraoner, med hvilka jag nu under snart två
månader lefvat på förtrolig fot och, hvar helst jag
mött dem, med gläctøe helsat dem som gamla vänner,
så fick hvar bevingad minut ett dubbelt värde.
Innan jag likväl för alltid säger detta förgångna
folk mitt farväl, vill jag nu kasta en sista blick på
hvad egyptierna trodde och betrakta huru deras tro
återspeglade sig i deras lif och i deras död.
Lika säkert som aldrig ett folk varit utan
religionsbegrepp — huru dunkla och barbariska, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
