Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’259
och vaktlar, ägg, granatäpplen, vindrufvor, blommor
och växter så troget afbildade, att man genast
känner igen dem. I denna kolorerade flora befinner sig
— enligt Murray — Periploca secamone, som Linné
gaf namn tre tusen år senare. Der befinna sig också
de beryktade harpspelarne. De stå en på hvardera
väggen i det fjerde rummet till venster. Det är en
fängslande tafla. Fastän tiden gått illa åt dem och
deras ansigten knappt längre kunna urskiljas, så andas
de inspiration och tyckas med sina toner uppvärma
grafvens dysterhet och kyla. Harporna äro af en
skön form, slutande med ett vackert, uppåt böjdt
qvinnohufvud. Harpspelarne, höljda i sida, hvita
drägter, stå lutade emot sina instrument, under det att
deras fingrar gripa i strängarne.
Då Bruce upptäckte denna graf, var målningen
ännu i så godt stånd, att man kunde se, att de två
harpspelarne voro blinda. Voro de kanske porträtt
af barder vid Ramses’ hof, som med sin musik
förhöjde glansen af hans fester i Medinet Abus palats
eller, då farao, med den sköna odalisken i sina armar,
osedd ville njuta kärlekens nöjen, med någon trånande
hymn till Hathor i klingande toner förljufvade deras
kyssar och smekningar?
Jag vandrade på nytt igenom gångar och salar,
flyktigt betraktande väggar och pelare, som i ett
virrvarr gledo förbi mina trötta blickar. Hur korn
det sig då, att de händelsevis bland de tusentals
turistnamn, som från alla tidsåldrar och på alla
språk betäcka murarne — från Platos dagar till vår
egen tid —, stannade vid två, skrifna med blyerts,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
