Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Esnehs tempel i lugn och frid sofvit med sin
hiero-glyfskrift och sina mystiska gudar, tills i våra dagar
Mohamed Ali, år 1842, undanröjde de djupa lagren
omkring templets portik, hvaraf han sedan betjenade
sig som ett upplagsmagasin för bomull.
Det ar endast templets fris och tak, som resa
sig öfver marken, så att den låga inhägnaden, som
omsluter helgedomen, helt och hållet bortskymmer
den samma. Man frågar sig tviflande hvar templet
gömmer sig, ända tills den egyptiske dörrvaktaren,
enögd och dåsig, långsamt öppnar trädörren.
Omsluten af en hög lermur visar sig då en rad
väldiga kapitaler, mellan hvilka man ser ned i ett
djupt, svart svalg. Någonting mystiskt,
ogenomträngligt herskar der nere, i hvars natt de ofantliga
pelarne försvinna utan fotfäste; det är liksom om
de uppvuxit ur ett mörkt kaos och upprätta flyta
fram deröfver. Men ögat vänjes — der följer jag
dem redan nedåt, det ser ej så svart ut längre der
nere, men grått, och här och der träda reliefer och
faraoniska kartuscher fram.
En lång trappa för genom hufvudingången ned
till templets ursprungliga stengolf. Der i
halfmörk-ret, vid hvilket man så småningom vänjer sig och
som gifver åt pelarraderna en dystrare, högtidligare
storhet, åt figurerna en djupare hemlighetsfullhet och
åt våra steg ett tydligare eko, vandra vi fram,
beundrande de präktiga kapitälerna, hvilka i en klar
blå dager stolta sväfva öfver våra hufvuden; de äro
än svartnade, än sammetsgrå, än formade likt mjukt
böjda palmlöf, an som med hvar andra flätade
papyrusvippor och lotusblommor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
