Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byrån som inte ville flytta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
, — Jag är av samma mening som du. Vi
höra ihop. Vad beträffar att dö, så skall jag
försöka, om du så vill, att vi omkomma
genom olyckshändelse.
— Det kan du inte.
— Jag vill påpeka för dig, att jag sade, att
jag skall försöka.
— Hur skall det gå till?
— Jag lovar ingenting bestämt. Jag talar
inte om, hur jag tänker mig det hela.
Unga frun tittade sig i spegeln för varje
gång hon flyttade en sak från byrån ned i
lådorna. Den unga frun var sådan. Hon var
i det fallet så lik alla sina medsystrar.
Spegeln samlade ihop massor med solstrålar, och
så skickade den med en gång ut alltsammans.
Den strålade av intensivt ljus. Och unga frun
log mot glaset. Plötsligt stelnade hon till.
Hon såg, att hon började få små rynkor vid
munvinklarna. Hon såg detta med fasa.
— Vad ska Adolf säga, utbrast hon högt.
Adolf var ingenting märkvärdigt, endast
hennes äkta man. Men hon älskade honom.
Och därför blev hon djupt bedrövad över
rynkorna. Hon glömde bort sitt arbete. Hon
glömde låsa lådorna.
Strax därpå klampade en flyttkarl in i
rummet.
— Det där skräpet, sade han om den
flam-miga byrån, tar jag själv.
Och han böjde sig ned. Han tog byrån på
ryggen. Och han reste sig upp och gick. Tre
trappor hade han att gå, innan han kom ned.
Två trappsteg klarade han fint. Vid det
tredje åkte översta lådan ur sitt fack. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
