Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inackorderad gris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Allteftersom tiden led visade det sig att vår
gris ofta var krasslig. Ingen matlust, ingen
knorr på svansen. Alla dorn andra grisarna
voro pigga. De liksom skrattade åt min sjuka
gris. Ett slag var jag betänkt på att skicka
grisen till veterinärinstitutet i Stockholm eller
att kalla en professor därifrån. Så sorglig
var situationen. Men det var skralt med
kassan.
Alla dessa medikamenten som grisen tog
in, voro väl ändå till nytta, tänkte jag. Genom
att förtära en stek av detta djur kanske man
rent av själv kunde bli återställd från en
massa krämpor. Det skulle ju vara som att
äta upp ett helt apotek.
Med sorg i hjärtat och tom börs lämnade
jag sommarnöjet. Man försäkrade mig, att
grisen nog skulle komma sig. Och att den
skulle bli fin till jul. Flera gånger var
inackorderingsfrun inne och fick ersättning
för än det ena, än det andra.
Så häromdagen hände det något. Grisen
självdog. Sträckte litet på sig, pep en aning
och så var det slut. Ajöss med hela
julfröjden. Min flicka grät i flera dagar.
En torgdag mötte jag gårdens jungfru på
Storgatan.
— Så synd att grisen gick ifrån mig, sade
jag-
— Jag skall säga som det är, för si jag skall
flytta i oktober.
— Nå, hur är det?
— Det är så si, att herrns gris allt är frisk
och levande den.
— Vad säger ni?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
