Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLBILED ER: ; 345
dödsbädd, under det hon säger dem sitt sista far-
väl. Hennes ögon äro oafvändt riktade uppåt,
liksom såge hon redan något af den härlighet,
som i en annan verld väntar henne. En skinande
ängel drager sängomhänget åt sidan, och en an-
nan tager hennes hand för att ledsaga henne på
hennesksistar färd. Döden har sett liljan. Nu
har hon vissnat; hennes hufvud är sänkt. "Hon
dog”, säger devisen,
<fsom tonen tynar å våg, som vinden i skogen,
dog som aftonens glans slocknar på tempelkupoln.”
Det är skymning, och naturen är klädd i som-
mardrägt. Annu dröja några af den nedgående
solens sista, gyllene strålar vid horisonten. Hvita,
=
Pastor
luftiga skyar sväfva lätt omkring i vester. Den
lilla bäcken sorlar gladt sin aftonsång, och blom-
morna nicka redan sitt "god natt”. Men vår
uppmärksamhet drages ifrån naturens sommar-
lugn till den ensamme vandraren, som sitter på
den stora stenen vid skogsstigen. Hvem kan be-
skrifva den förtviflan, som är målad i hans an-
lete? Ögonen stråla af en genom tårar dämpad
glans. Gestalten är nedböjd. Bredvid honom
ligger en lyra, och först nu märka vi, att hans
fingrar fara vildt och förtvifladt öfver strängarne.
Kunde vi höra de toner, han aftvingar sin lyra,
skulle vi säkert fly för de vilda, hjertskärande
ljuden. Dessa få rader finna vi 1 kanten på
taflan:
<eKlaga, du sångare, fritt! ack, ingen din stämma förnim-
mer;
sucka, du flämtande bröst! ingen, ack, ingen dig hör! —
Ack men hur ofta ändock mitt ensliga hjerta vill brista!
Minnenas ljufliga tyngd trycker till jorden mig ned.”
På nästa tafla möter oss åter den enslige van-
draren. Han sitter äfven nu på samma ställe,
som då vi första gången gjorde hans bekantskap.
Men hans blick är ej så mörk och förtviflad, som
den då var. Den vilda sorgen har gifvit rum för
ett stilla vemod. Med ögonen riktade uppåt,
vidrör han sakta strängarne på sin lyra. Du en-
samme sångare, visste du blott, hvem som i detta
ögonblick sväfvar fram öfver den smala gångsti-
gen, hvem som andlöst lyssnar för att uppfånga
(CITRanseen, Chicago, JIk
de ’’smekande tonernas silfver!” Om du blott
kunde se detta! Hvem är väl den hvita, behag-
liga gestalten, som synes på skogsstigen? Enslige
sångare, om du blott vände dig om, skulle du hos
den samma lätt igenkänna din Angelikas drag.
Hon är endast skönare, än när du sist såg henne.
Hennes ögon stråla af en himmelsk glans. Hela
ansigtet vittnar om den högsta sällhet. Men hvad
är det, som kommer henne attle? Säkert har hon
igenkänt sångaren såväl som tonerna från hans
lyra. På denna bild läsa vi följande ord:
<eHör du kan hända en suck ur mitt bröst, en ton ur min
lyra?
Ler i din himmelska ro? Känner kanske dem igen?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
