- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
325

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKOLE BILDER:

man offentligt sina lärare, klagade man öfver
höfvan öfver dålig mathållning och mycket annat.
Det är bättre nu. Synodens läroverk är en stad-
gad och i många afseenden mönstergill inrätt-
ning, sådan som hon nu står der vid vattenfaderns
strand, midt emot Klippön.

Med afseende på de olika könens inbördes för-
hållande torde det ock vara bättre än det var.
Jag älskar alls icke några klosteråtgärder, och
tror derföre också,att synodens lag emot teologie
studerandes förlofningar är ett oting. I Paxton
var man sträng och det på allvar. Jag minnes
mig icke mer än en gång der hafva sett studenter
vandra i armkrok med någon ung dam. Det var
i och för sig verldsligt och derföre opassande för
att icke säga syndigt. Men annars skedde sä-
kerligen tullt ut lika många förlofningar då som
nu, och kanske flere brötos proportionsvis. Man
är ej mera än en menniska. Sedan studier och
skolarbete äro öfverstökade och man kommer
bland vanligt folk igen under ferierna, så vore en
yngling knappt menniska, om de unga damernas
behag undginge honom. Att han då full af ovan-
liga känslor strax vill förlofva sig, det kan för-
klaras om äfven ej förlåtas. Annat blir det, då
man under det välsignelsebringande inflytandet
af samuppfostran får se den unga qvinnan i hvar-
dagsdrägt och märka, att hon hvarken å hufvu-
dets eller hjertats vägnar alltid är en engel.
Faran af förtidiga och opassande förlofningar re-
duceras på så sätt med åtminstone femtio procent.
Lefve derför samuppfostran.

Såsom det nu är i Rock Island och vid de öf-
riga svensk-amerikanska läroverken få eleverna i
allmänhet följa vanlig etikett äfven gent emot
ungdom af andra könet. Detta är både rätt och
billigt, och den som förstår saken måste glädja
sig deröfver. Menniskan må aktas högt öfver-
allt vid våra läroverk. Då skall ock Kristus och
kristendomen aktas högt. Det kan man ock
säga om Augustana-Synodens skolungdom, som
ett helt, att den är och har varit en förträfflig och
exemplarisk ungdom. Att ett och annat från
tiden i Paxton ej längre helighålles, det betyder
mindre än intet vid detta slutomdöme.

+

Wetivar en höstdag 1 Paxton och strax efter

middag. Jag var postbud den dagen och höll

325

just på att uträtta mitt uppdrag. Ett stycke
från skolan märkte jag en gosse springa mot mig,
och när han kom närmare, höll han upp sin hand
och frågade raskt och bestämdt: Svensk? Sedan
jag svarat och omtalt, att jag kunde visa vägen
till d:r Hasselquists, följdes vi åt och hade äran
och nöjet att få presentera oss för hvarandra och
dertill börja en bekantskap,som sedan dess mog-
nat och tillväxt: Kroppen syntes tillhöra. en
gosse men själen gjorde det ej. Jag visste hvem
som väntades den dagén, och var nästan glad,
att den som sändes att möta honom, gått miste
om sitt nöje emedan den andre steg af från tågets
mötsida mm WNittöljdestat itll Asagardider di: Ek
helsade den nykomne välkommen och sände ho-
HomT med mist till MValhalatttjag minnes på
qvällenatti prof. öReck, en studentvän, hvars
minne aldrig skall blekna, kom till den nyanlände
och vänligt började samtala med honom på ett
språk, som han ej förstod. Men ett förstod jag:
jag förstod tårarne, de smärtsamma, de verkliga,
de hemefterlängtande, som fäldes af honom som
satt vid bordet för första gången i Paxton. Sedan
på qvällen lästes Lyths Grammatika med en ifver
som ingaf mig aktning för vår nye klasskamrat,
hvilken 1877 skulle taga en så lysande studert-
examen. Engelskan besvärade honom endast
några dagar, under hvilka ett par klasskamrater
stodo honom bi med några minuters hjelp. Snart
gick det utan hjelp, och så kan det ock sägas, att
aldrig har jag hvarken förr eller sedan träffat en
person, som så utan all möda kunde lära sig hvad
som helst både fort och grundligt. Det är endast
snillet, som utgör ett undantag från arbetets
hårda regel, och endast snillet en och annan
gång.

Det der börjar redan blifva länge sedan. Tiden
i Paxton hörer nu till historien. Våra första år 1
Rock Island börja äfven höra dit. Men alltid
skall dock den eftermiddagen stå frisk i mitt
minne, då jag hörde det så naturliga men dock
så innehållsrika lystringsordet: Svensk?

Det hörde till lifvet i Paxton att vilja debattera.
En gång var det fråga om, huruvida synoden
borde ega mer än ett college eller icke, och då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free