Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
VID HEMMETS HÄRD.
Huru skall jag blifva en kristen?
FRID.
Frid är fröjd; der frid ej råder,
Ingen glädje hemma är.
Fridens stilla helsoåder
Lif och lust och krafter när.
Frid är lycka, tröst och hägn,
Frid liksom ett sommarregn
Kommer miidt från höjden neder
Och välsignelse utbreder.
Frid vill Herren i det höga,
Bjuder, skyddar, älskar den;
Fridfull ligger för hans öga
Utan gränser himmelen;
Frid och kärlek är den ton
Englar sjunga kring hans tron;
Frid af fromhet, nåd, försoning,
Det är lifvet i Guds boning.
Frid på jorden, skall den komma,
Innan jordens dag är all?
När slår stunden, då den fromma
Utan strid här lefva skall?
Gud, i denna pröfningstid
Styrk oss med din himlafrid,
Gif oss hopp att den få skåda,
Der du bjöd den evigt råda.
JOHAN LUDVIG RUNEBERG.
Så underligt det än ar ärorde kval ickelfa)
som tänka och i sitt hjerta tvifla på möjligheten
för dem att blifva kristna. Orsakerna till såda-
na tankar kunna vara mångahanda, botemedlet
är i hvilket fall som helst dock endast ett. Låtom
oss tänka på en del af dessa orsaker.
En sådan är en förvänd uppfostran i föräldra-
hemmet. Ett sakförhållande står härvid fram,
det nämligen, att religiösa fantasters och villolä-
rares barn nästan såsom regel blifva antingen up-
penbara fritänkare eller ock tviflare af det slag,
som här omhandlas. Många af dem äro hyggli-
ga och redbara menniskor i utvärtes måtto, men
om man talar till dem om det inre kristliga lifvet,
så antingen bespotta de alltsamman eller ock sä-
ga de, att de kunna icke blifva kristna, huru ger-
na de än önskade det. Så är Ingersoll en "re-
vival”-predikants son o.s. v. TI allmänhet kan
man säga, att de föräldrar, som icke lägga sig
« vinning om att meddela sina barn en sund och
gedigen kunskap i kristendomens hufvudläror,
bidraga till att leda dem in på förnekelsens eller
tviflets slippriga bana och förorsaka, om än på
ett negativt sätt, sina efterkommandes timliga
och eviga ofärd.
En andra orsak är nutidens myckna, slappa
och ytliga omvändelsearbete. Man kan rysa, då
man allvarligt tänker härpå. Huru skall det till
slut gå med de många, som någon gång under
vintern hvarje år under s. k. väckelsemöten blif-
va upprörda för en kort tid, men sedan återfalla
i sitt forna lif? Är det underligt om man efter
någon tid från sådana läppar får höra uttryck lik-
nande detta: jag kan ingen kristen blifva? Nej,
vi förundra oss ej deröfver. Vi böra i allmänhet
vakta oss för att bygga vårt salighetshopp på nå-
got känsloväsen, men 1 synnerhet böra vi vara på
vår vakt, så att vi icke med ord eller gerning må
gifva våra medmenniskor anledning till den tan-
ken, att en känslouppskakning är detsamma som
omvändelse till Gud, eller att den senare icke
kan försiggå utan den förra. I vår upprörda tid
må man i allmänhet misstänka ett omvändelse-
verk, som försiggått på några minuter eller tim-
mar, och med mera förtroende fästa sig vid ett
Guds verk, som varit mera grundligt och långva-
rigt, ehuru hvarken den ena eller den andra af
dessa omständigheter är nog för att afgöra om-
vändelsens äkthet eller icke-äkthet. Gud kom-
mer understundom med åskstormens hastighet,
men kanske ännu oftare, utom under särskilda
besökelse- och väckelsetider, i den stilla vårvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
