- Project Runeberg -  Vett och ovett /
186

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

”Repetition.”



»Direktören bad mig helsa och säga, att fröken skulle
komma ned på teatern redan kl. 7 till repetition.»

Den gamla ’reqvisitan’ försvann, och hon, som skulle
repetera kl. 7, var ensam i madam Jönssons lilla mörka,
tarfliga ’förmak’, som hon hyrt för 14 dagar, ty så länge
skulle teatertruppen ligga qvar i staden.

Klockan var bara ½ 6 och rollen kunde hon,
novemberhimmeln var redan alldeles mörk, regnet störtade
ner, så att hon kunde inte ha något nöje af en
promenad, och ingen menniska kände hon för resten, som hon
kunde gå till i den lilla staden.

Kamraterna förstås, men till dem går man, då man
vill låna krås till ’Tartuffe’ eller skor till ’Cornevilles klockor’
eller höra skandaler om de andra kamraterna, men inte
då man hade ledsamt och vill muntra sig en smula, eller
behöfver lite vänligt deltagande. Teaterkamrater äro inte
af den sorten, inte.

Men der var ödsligt och mörkt i madam Jönssons
förmak; den usla lilla lampan kastade en osäker, darrande
dager öfver de perlfärgade stolarnes nötta öfverdrag, och
evangelisten Johannes i lithografi inom glas och ram såg
mildt förebrående och liksom lite afundsamt på aflidne
snickare Jönsson, som prunkade i olja på väggen midt emot.

Man kunde minsann behöfva sig en cigarr och ett
par glas punsch. Madamen stälde om båda delarna; hon
hade haft teatermenniskor inackorderade hos sig förr,
och att damerna drogo några bloss då och då och
läppjade lite på Cederlunds brygd, föreföll henne lika
naturligt som att salig Jönsson rappade om henne sjelf, då
han kom onykter hem om lördagsqvällarna.

Och fröken —n satte sig ned att meditera.

*     *
*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free