- Project Runeberg -  Vett och ovett /
122

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Farbror Peterzohn är för gammal.



»Gud tröste mig, jag är alldeles för gammal», sa’
farbror Peterzohn, då han en afton kom upp till mig,
satte sig i soffan och tittade på sina fötter, som om han
aldrig sett ett par nyhalfsulade hästskyltspjexor förr.

»Å bevars, farbror är ju knappt 65 år, har god
helsa, goda inkomster, en god hustru och en god stol
bland stadsfullmägtige, hvad kan med ens ha gjort
farbror så ledsen vid lifvet?»

»Åja, kroppen och kassan, de stå gudskelof bi
bra nog, men, ser du, verlden har lupit förbi mig, jag
förstår mig inte på den längre, och derföre är det bäst
vi skiljas ju förr ju hellre.»

»Men, käre farbror, tänk på sin hustru!»

»Ja du, det är just henne jag tänker på. Till
julen blir det jemnt 35 år sedan jag friade till Rosamunda
Petterqvist, och eftersom hon tyckte jag var en hygglig
karl, som ingen hade sport annat än godt om och som
hette på P liksom hon, så att hon inte behöfde bråka
med att märka om näsdukar och lint .. ack, gudbevars,
chemiser heter det nu, så sa’ hon ja, och så gifte vi oss.

»Och det kan jag säga, att för hvarenda gång vi
sedan firat tredje dag jul — för det var just då jag
kläckte ur mig, att jag ville ha henne — så har jag
tydligt känt, att jag hållit mer och mer af gumstackarn. Och i
julas när jag för trettiondefjerde gången kom och med
särskild högtidlighet slog armarna om halsen på det gamla
skrället och gaf henne ett klädningstyg och hundra
riksdaler, som hon skulle få använda alldeles för sitt enskilda
behof, så slog mitt gamla hjerta, Gud förlåte mig, så jag
trodde det skulle bräcka refbenen, och om det inte vore
så skamligt, så tror jag nästan, att der kom någonting

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free