Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 6. Huru tron på verldens undergång utvecklat sig under verldshistoriens olika epoker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
nymus oca sanct Augustinus bidrogo mycket till att
misskreditera dessa teorier, men utan att derför anfalla
uppståndelsedogmen. Kommenteringarna af Apokalypsen fortforo
att blomstra bland medeltidens öfriga dystra blommor, och
den uppfattningen att året 1,000 skulle beteckna alltings
förgängelse och förnyelse utvecklade sig isynnerhet under
niohundratalet.
Tron på verldens snara undergång blef då, om ej allmän,
så åtminstone mycket spridd. Flera af tidehvarfvets
urkunder börja med dessa ord: Termino mundi
appropinquante, "då nu verldens slut nalkas.” Detta var allmänna
föreställningen, fastän hvarken den dåvarande påfven
Sylvester II eller konung Robert af Frankrike tycktes ha
inrättat sitt lif efter denna öfvertygelse. Men tron på
verldens slut hade dock trängt djupt ned i ängsliga samveten,
och följande bit ur Apokalypsen utgjorde texten för många
predikningar:
«Efter tusen år skall satan utgå ur sitt fängelse och
förföra allt folk i jordens fyra hörn ... Lifvets bok skall
öppnas; hafvet skall återskänka sina döda och helvetets djup
sina offer; hvar och en skall dömas efter sina gerningar af
Honom, som sitter på sin lysande tron, och man skall skåda
en ny himmel och en ny jord.”
En eremit i Thöringen, Bernard, hade just tagit dessa
gåtfulla ord till text för sina predikningar; omkring år 960
profeterade han offentligt verldens undergång. Han var en
af dem, som ifrigast utbredde tron på profetian. Han
utsatte till och med den stora dagen till det datum, då Marize
bebådelse skulle sammanfalla med långfredagen, hvilket
inträffade 992.
En munk . Corbia, Druthmar, bestämde för sin del den
stora förödelsen till den 25 mars &r 1000. Förskräckelsen
blef så stor, att befolkningen i många städer den dagen
skyndade att stänga in sig i kyrkorna, nära helgonrelikerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
