Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 5. Conciliet i Vatikanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
Comneceiliet i Vatikanen.
Medan dessa vetenskapliga diskussioner pågått i Paris,
hade liknande sammanträden egt rum i London, Chicago,
Petersburg, Yokohama, Melbourne, New York och alla
verldens förnämsta städer, i syfte att, hvar på sitt sätt, söka
lösa det stora problem, som så allvarsamt upptog hela
menskligheten. I Oxford hade den reformerta kyrkan hållit
en teologisk synod, hvarvid de teologiska traditionerna och
tolkningarna i oändlighet utlagts och pröfvats. Det vore
omöjligt att här gifva ens ett kortfattadt sammandrag af dessa
kongressers förhandlingar. Likvisst kunna vi ej underlåta
att redogöra för den i Vatikanen, såsom den vigtigaste från
religiös synpunkt, liksom Paris-Institutets varit det från
vetenskaplig.
Ett ekumeniskt möte af alla biskopar hade för länge
sedan sammankallats af påfven Pius XVIII för att
genomdrifva antagandet af en ny trosartikel, afsedd att
komplettera den om påfvens ofelbarhet från 1870, såväl som de tre
nya paragrafer, hvilka tillfogats sedan dess. Det gälde nu
påfvens gudomlighet. Den romerske öfverstepresten, vald
af kardinal-konklaven under direkt inspiration af den Helige
Ande, skulle förklaras delaktig i Det Eviga Väsendets
attributer, icke kunna misstaga sig efter mottagandet af sin
påfliga smörjelse och med full rätt åtnjuta samma paradisiska
odödlighet som de helgon, hvilka allra närmast omgifva
(83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
