Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Transportanordningar i verkstäder, av Ingemar Schwalbe - Kontinuerligt arbetande transportanordningar - 188. Transportörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Transportanordningar i verkstäder
ges i själva trumman, elrullar, fig. 458 och 459. Mellan trummorna
placeras bärrullar, som böra vara utförda med kullager.
Materialet i banden är bomull, ofta impregnerad som skydd mot fukt.
Även användes gummi- och balataremmar med vävinlägg. Vid
transport av styckegods användas plana band, fig. 460. För massgods äro
banden ofta kupade, vilket uppnås genom snedställda bärrullar. Vid
stålbandstransportörer användas tunna, breda stålband. Genom
skarv-ning kunna dessa ges en avsevärd bredd, fig. 461. De voro förr alltid
plana men äro numera även kupade, vilket uppnås genom
bärrullarnas snedställning.
Fig. 460. Mindre remtransportör vid
verktygsmaskiner i metallfabrik.
Bandtransportörer kunna arbeta i lutning. Lutningsvinkeln, som är
beroende av friktionen mellan bandet och transportgodset, bör ej
överstiga 27° för vanliga remtransportörer och 20° för stålband.
Såväl rem- som stålbandstransportörer äro känsliga för hög
temperatur. Denna bör vid stålband ej överstiga 120° C. Stålband äro känsliga
för slag och stötar men eljest oömma. Vanligen användas bärrullar
även för dessa senare, men de kunna för transportlängder under 50 m
utföras släpande på underlag av furu, smord med grafit, varvid en jämn
gång erhålles.
Transportlängden hos rem- och stålbandstransportörer bör ej
överstiga 150 å 200 m. Vid större längder utför man två eller flera
transportörer i serie.
632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
