Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska anläggningar - Elektromagnetism, av Martin Lindmark - 163. Den magnetiska kretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektromagnetism
163. Den magnetiska kretsen.
Magnetiskt fält kallas en del av rummet, i vilken magnetiska
krafter verka. Området kring en magnetpol utgöres av ett sådant fält.
Även kring en ledare uppstår ett magnetiskt fält, så snart ledaren blir
strömförande. De magnetiska krafternas styrka och riktning hos detta
fält eller flöde variera med strömmens styrka och riktning. I fig. 422
visas fältet hos en spole (solenoid), åskådliggjort medelst flödeslinjer,
vilkas riktning sammanfaller med fältriktningen. Ju större
linjetätheten är, desto större är fältets kraftverkan på i detta befintliga
magnetpoler och strömbanor.
Fig. 422.
Flödets riktning i spolen erhålles med hjälp av tumregeln: griper
man med högra handen om spolen, så att fingrarna peka i strömmens
riktning, komma flödeslinjerna att utträda ur spolen vid den ände,
som ligger åt tummens sida, och linjerna i spolen äro riktade mot
denna ände.
Linjetätheten angives i antalet linjer, som passera en yta av 1 m2,
lagd vinkelrätt mot linjeriktningen. För ett fält eller flöde (flux)
som i sin helhet passerar en yta med arean A, gäller, om linjetätheten
B är konstant inom ytan,
ø = B A
n = -
B A
och
(16)
(16 a)
564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
