Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trä, egenskaper och bearbetning, av Bertil Thunell - Timret och dess behandling - 14. Sågning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trä
riktigt inspända i anglarna och att lösramen går stadigt utan
glapp-ning. Vid kontinuerlig matning kan lutningen vara halva matningen
plus 2 mm.
Skränkning. För stor skränkning åstadkommer mindre släta
såg-ytor och större virkesförlust. Vilken skränkningsgrad, som bör
till-lämpas, beror i viss mån på virkets grovlek och kvalitet. Med de
jämförelsevis tunna sågblad man nu för tiden använder, anses en
utvikning av 0,5 mm på var sida av bladet vara tillräckligt. För gran
är 0,6 mm mera lämpligt. För småtimmer kan 0,4 mm vara
tillräckligt. För sågning under vintern, då timret är fruset, räcker det med
en skränkning av 0,4 mm. Skränkningen kontrolleras medelst
härdade tolkar, mindre vana sågställare böra justera tänderna med en fil
efter skränkningen.
Skärpning. För skärpning användes numera allmänt automatiska
skärpningsmaskiner med smärgelskivor, varav finnas olika typer. Med
vissa av sådana maskiner kan man skärpa såväl ramsågblad som
cirkelklingor. Smärgelskivor förekomma i tjocklekar mellan c:a 5
och 10 mm. Bladen få även behandlas, penhamras, i kanterna, så att
dessa äro något hårdare spända efter insättning i ramen, varvid bladet
verkar som två strängar med ett lösare spänt parti däremellan.
Vid inpostningen placeras de bredaste bladen i mitten och de
smalare på yttersidorna. Påfrestningen är nämligen starkast på
mittel-bladen, och genom att placera dessa i mitten åstadkommer man bättre
styrning. Det yttersta bladet bör dock helst vara bredare än det näst
yttersta.
Fig. 23. Ramsågblad.
Sågbladens grovlek. Sågverken begagna sig av olika blad,
somliga såga med nr 14 och andra med tunnare blad. Lämpliga nummer
vid genomsågning torde vara nr 15 för grövre timmer, över 9"—10",
och nr 16 för klenare. Vid fyrsågning är det behövligt att i
kantramen insätta såsom styrblad (närmast klaven) nr 13 för att förhindra,
att såggodsets sidor bli ojämna. I övrigt kan i kantramen användas
nr 14 eller 15. I delningsramen kan gott och väl användas nr 15, 16
och 17. Delningen är ofta 17 mm för nr 13 och 14 samt 15 mm för
nr 15 och 16.
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
