Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ytbehandling av metaller, av Ivar Sven-Nilsson - Speciella metoder - 124. Förtenning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Speciella metoder
Varm förtenning.
Den mest använda beläggningsmetoden är varmförtenning.
Beläggningarna bli tämligen tjocka, och ytan blir blank. Eventuella fogar
och veck hos föremålet bli igenlödda, vilket för konservindustrien är
en stor fördel.
Utförandet liknar varmförzinkning. Man använder en gryta av
stålplåt eller ännu hellre gjutjärn. Badets temperatur är c:a 300 C. Som
flussmedel användes salmiak, som vanligen löses i sköljvattnet efter
betningen.
När arbetsstycket tages upp ur tennbadet, avstrykes det med vadd
eller blånor, så att skinnet av tennoxid avlägsnas och man får en jämn
yta. Därefter kyles det i vatten, som innehåller såpa eller borrolja för
att mildra kylverkan.
Galvanisk förtenning.
Den största fördelen med galvanisk förtenning är, att man får tät
beläggning även med helt tunna skikt, ned till 15 g/m2. Nackdelar äro,
att ytan måste efterbehandlas för att bli blank och att veck och falsar
icke bli tätade som vid varmförtenning.
Förtenning utan yttre strömkälla.
Förtenning utan yttre strömkälla, vitkokning, utföres ofta på
massartiklar. Följande bad kan användas:
Ammoniakalun ......................... 15 g/1
Tennklorur, smält ........................... 2,5 »
Badet användes kokhett och är lämpligt för järn, zink, mässing och
koppar.
Förtenning med yttre strömkälla.
Förtenning med yttre strömkälla utföres med sura eller alkaliska bad.
Sura tennbad. Dessa bad användas, när snabb förtenning kräves.
Fördelar äro nära 100 °/o strömutbyte, hög effekt, emedan de även
fälla ut tennet ur 2-värd form, hög strömtäthet, intill 10 A/dm2, låg
badspänning och att uppvärmning icke behöves. Olägenheter äro
dålig spridning och hållbarhet, del senare genom att baden oxideras av
luftens syre, varvid tennet faller ut som slam på karets botten.
Kolloi-der eller kapilläraktiva ämnen, såsom gelatin eller fenol, måste
tillsättas för att giva finkornig beläggning.
Exempel på surt tennbad:
561
36 — Verkstadsboken II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
