Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ytbehandling av metaller, av Ivar Sven-Nilsson - Speciella metoder - 114. Emaljering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ytbehandling av metaller
Fig. 639. Emaljbränningsugn för kontinuerlig drift.
Grundemaljen pålägges först. Kobolt- eller nickeloxid är en nästan
nödvändig beståndsdel i denna för att god vidhäftning skall erhållas.
Dess färg är likgiltig, vanligen är den blågrå eller biåsvart.
Täckemaljen, som sedan lägges på, skall vara hård och slitstark, ha
vacker färg och god glans samt täcka väl. Till vit emalj användes
ofta antimonoxid, som är giftig och därför icke får användas till
yttersta lagret i kärl avsedda för matvaror, t. ex. kastruller.
Emaljering av gjutjärn.
Gjutjärn emaljeras antingen enligt våta eller torra metoden. Våta
metoden liknar helt emaljering av bleck. Torra metoden eller
puder-metoden däremot utföres så, att täckemaljen i form av torrt puder
strös på ytan av det med glödhet grundemalj överdragna föremålet
och brännes in. En mellanform mellan dessa metoder är
»våtpuder-metoden». Gjutjärnsemalj brännes vanligen vid 800—880°C under
10—15 minuter.
Emaljering av andra metaller.
Koppar, silver och guld emaljeras mest i rent dekorativt syfte.
Grundemalj behövs då icke, utan täckemalj av särskilt slag, s. k. specialemalj,
lägges på direkt. Guldsmedsemaljer äro sådana specialemaljer, ofta
konstmässigt utarbetade i olika färgkombinationer. Målningsemalj är en
annan specialemalj, bestående av enfärgad grund, varpå smältfärger
målas och brännas in.
534
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
