Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lödning, svetsning, gasskärning och flamhärdning, av Hugo Frostne - Svetsning - 70. De svetsbara metallerna och deras egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svetsning
och olegerade stål. Svårigheten att svetsa dessa stål med hög kolhalt
och legerade stål ligger däri, att deras struktur och fysikaliska
egenskaper i hög grad äro beroende av avsvalningshastigheten. De taga
härdning vid hastig avkylning och därigenom uppkomma
härdspänningar, vilka kunna äventyra förbandets hållfasthet. Om den tillförda
värmemängden vid svetsning är relativt stor och värmezonen bred,
kommer givetvis avsvalningshastigheten att vara mindre, än om
värmezonen är smal och värmet koncentrerat, och därigenom är risken för
härdningseffekter mindre i förra fallet än i det senare. Vid dessa stål
är därför risken för härdspänningar mindre vid gassvetsning än vid
elektrisk svetsning.
Vid vissa legerade stål, såsom krom-molybdenstål, är
härdnings-effekten mindre än för ett kolstål med samma hårdhet och hållfasthet.
Särskilt krom-molybdenstål har därför fått stor användning vid
svetsade konstruktioner inom flygplanstillverkningen. Genom de stora
utmattningspåkänningar, som sådana konstruktioner bli utsatta för,
skulle nämligen en härdning genom den hastiga övergången i hårdhet
och hållfasthet mellan svets- och grundmaterial verka som en
brott-anvisning, som skulle äventyra förbandets säkerhet.
Gjutjärn.
Gjutjärn har endast obetydlig brotthållfasthet och tänjbarhet, och
stor försiktighet måste därför iakttagas vid svetsningen. Redan
relativt obetydliga krympspänningar kunna nämligen förorsaka brott hos
materialet. Bästa sättet att undvika detta är givetvis att före svetsningen
uppvärma hela arbetsstycket till så hög temperatur, att krympningen
vid avsvalnandet sker i möjligaste mån likformigt i fpg och
grundmaterial. Med hänsyn till förvärmningens storlek skiljer man mellan
tre slag av svetsningar, nämligen:
Kallsvetsning med lokal uppvärmning, halvvarm svetsning och
varmsvetsning.
Kallsvetsning med lokal uppvärmning. Fig. 482 visar i princip hur
denna svetsning tillgår. En eker i en remskiva har brustit och skall
repareras med svetsning. Om svetsningen i a skulle ske utan vidare,
så skulle vid svetsens krympning så stora spänningar uppstå, att risk
för brott skulle föreligga. För att förhindra detta uppvärmas ställena b
före svetsningen, så att avståndet mellan fogkanterna vid a kommer
att ökas motsvarande krympningen i svetsen. Vid svetsens avsvalning
och krympning sker samtidigt en avsvalning och krympning i b,
varigenom tvärskrympningen i fogen kompenseras.
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
