Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formgivning utan spånbildning, av Olov E. Svahn - Sammanfogningsmetoder för plåt - 61. Svetsning av plåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Formgivning utan spånbildning
tal faktorer ha bidragit till att göra den elektriska svetsningstekniken
alltmer utbredd, bl. a. de möjligheter som erbjudas att kunna reglera
sammansättningen hos svetsfogen, aggregatens lättskötlhet m. m.
Man skiljer mellan Ijusbågs- och motståndssvetsning. I förra fallet
åstadkommes smältning av fogytorna och tillsatsmaterialet genom den
värme, som utvecklas i en ljusbåge. Denna uppstår mellan
arbets-stycket och det som elektrod använda tillsatsmaterialet. Vid
motståndssvetsning uppvärmas fogytorna, lagda direkt mot varandra,
genom en ström, som släppes genom arbetsstyckena. Då materialet i
fogytorna antagit degig koncistens, pressas dessa tillsammans. Metoden
utgör således en typ av vällsvetsning.
Fig. 453. Ljusbågssvetsning.
Vid svetsning för hand av grövre plåt i byggnadskonstruktioner etc.
utformas fogarna i princip på samma sätt som vid gassvetsning. Svets
materialet pålägges i flera tunna skikt, s. k. strängar, varigenom fogen
blir tät, och säker bindning erhålles. Vanligen användas numera belagda
elektroder. Dessa utgöras av en kärna av tillsatsmaterial, omgiven av
en mantel, som smälter ned och utgör flussmedel. För olika
svetsnings-metoder begagnas olika typer av elektroder med olika sammansättning
och tjocklek på beläggningen etc. Strömmen erhålles från
transformator eller från omformaraggregat.
Fig. 453 visar ljusbågssvetsning.
Speciellt för sammanfogning av tunnplåt har motståndssvetsningen
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
