Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formgivning utan spånbildning, av Olov E. Svahn - Smidning - 42. Smidningens praktiska utförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smidning
Breddökningen i varje slag blir densamma, under förutsättning att
slagstyrkan är lika, och den totala breddökningen på arbetsstycket blir
densamma som för ett slag. Längdökningen i varje slag ingår däremot
i den totala förlängningen, som alltså utgör summan av
förlängningarna i slagen. Räckning utgör en av de allra vanligaste
smidesoperatio-nerna och förekommer i någon form vid snart sagt alla arbetsstycken.
I de flesta fall avser räckningen inte bara att ge ett tunnare och längre
ämne utan även att åstadkomma en förmånlig genomarbetning av
materialet. Därför väljer man gärna ämnena för smidesstycken grövre,
än vad som i första stund kan anses erforderligt.
För att få ordentlig genomarbetning av materialet måste bl. a.
verktygen utformas ändamålsenligt. Sålunda får slagytan eller den yta av
räckhammaren, som berör arbetsstycket, varken vara för stor eller för
liten. I förra fallet får man dålig genomarbetning men plan yta på
ämnet, och deformationsgraden blir liten i varje slag. I senare fallet
inträder endast flytning närmast ytan, medan kärnan står kvar
obearbetad. En konkav ändyta utgör tecken på dålig genomarbetning av
arbetsstycket. Den konvexa ändytan däremot tyder på en fullgod
ut-smidning, fig. 265.
Fig. 265. Riktig och felaktig räckning.
För att få materialet ordentligt genomarbetat brukar man vrida
arbetsstycket mellan slagen, så att dessa träffa på olika sidor. Antingen
placeras slagen i den följd, som anges av fig. 266 a, d. v. s. med
vrid-ning av arbetsstycket hela tiden åt samma håll, eller också i ordning
enligt b i samma figur. Speciellt stora och tunga detaljer kan man
Fig. 267. Stukning med
och utan utböjning.
Fig. 266. Räckningsmetoder.
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
