Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggande vetenskaper, av Olof Lodén - Hållfasthetslära - 153. Elasticitet. Inre och yttre krafter - 154. Formförändring och påkänning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hållfasthetslära
Fig. 132.
Påkänningen a, som verkar vinkelrätt mot sektionsytan, benämnes
normalspänning.
154. Formförändring och påkänning.
Elasticitetsmodulen varierar för olika material och är ej heller
konstant för ett och samma material utan är beroende på graden av dess
ansträngning (påkänningen). För en del material, t. ex. stål, är E
tillnärmelsevis konstant inom visst påkänningsområde.
Det är ur hållfasthetssynpunkt av stor vikt att känna
elasticitets-egenskaperna hos ett material. Dessa bestämmas med s. k.
spän-nings-töjningsdiagram. Ett dylikt erhålles genom att en i vissa
bestämda dimensioner utförd provstav
av materialet i fråga utsättes för en
belastning, som långsamt ökas från
0, tills staven brister. Samtidigt
bestämmes töj ningen £ för olika
på-känningar och ett diagram uppritas
enl. fig. 132. Det visade diagrammet
gäller för ett material, för vilket
inom ett belastningsområde
pro-portionalitet råder mellan u och £,
d. v. s. E är där konstant. Detta motsvaras i diagrammet av räta
linjen OP. Den mot punkten P svarande påkänningen a p benämnes
proportionalitetsgränsen. Okas påkänningen ytterligare, sker töjningen
allt hastigare, och vid punkten S fortfar materialet alt formförändras
utan nämnvärd ökning av belastningen. Den mot punkten S svarande
påkänningen gs benämnes materialets sträckgräns eller flytgräns.
Fort-sättes med långsam ökning av påkänningen, brister slutligen staven.
Materialets brottgräns är den största uppmätta påkänningen Gb- I
själva brottögonblicket är påkänningen ofta betydligt lägre.
Ett material, som belastats till närheten av proportionalitetsgränsen
eller däröver, återgår vid avlastning ej helt till sin ursprungliga längd.
För några material, t. ex. stål, kan man bestämma en ungefärlig
gräns, den s. k. elasticitetsgränsen, varmed avses den högsta
påkänning oe, från vilken materialet vid avlastning återtager sin
ursprungliga form. För stål anses elasticitetsgränsen ligga vid c:a 80 % av
proportionalitetsgränsen.
Ett materials tänjbarhet ä utgör totala förlängningen Zb mätt efter
brottet och uttryckt i procent av ursprunglig mätlängd L:
d = 100 ....................................... (29)
426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
