- Project Runeberg -  Verkstadsboken : teknisk handbok för verkstadsindustrien / I /
238

(1943-1944) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metaller och metallegeringar, av Pehr Lagerhjelm - Aluminiumlegeringar - 94. Ytbehandling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Metaller och metallegeringar

Betning. Vid betning avlägsnas på kemisk väg föremålens
vals-och gjulhud, och en matt, vit yta erhålles. Efter avfettning doppas
föremålen i en 15 %-ig natronlutlösning av 50—80 C temperatur.
Denna avpassas så, att betningstiden blir 1 å 2 minuter. Härpå spolas
med vatten, och helst bör man även doppa ned föremålen i 30 %-ig
salpetersyra för att få bort de sista resterna av betluten, vilken
annars verkar korroderande. I stället för natronlut kan man använda
10 %-ig sodalösning. Vid etsning bör man icke begagna syror eller
lut, då dessa snabbt förstöra skyddslack eller färg. I stället brukas en
lösning, som håller järnklorid, saltsyra och kaliumklorat.

Korrosionsmotståndet hos aluminium kan väsentligt förbättras om
man på konstlad väg oxiderar ytan. Detta kan ske antingen rent
kemiskt enligt MBV-metoden eller också elektrokemiskt enligt den tyska
Eloxal, den amerikanska Alumilite- eller den engelska
Bengough-me-toden.

MBV-metoden. MBV-metoden är användbar för ren aluminium och
alla kopparfria aluminiumlegeringar. Det erhållna skyddsskiktet är
grått, och dess utseende beror i hög grad av föremålens yta. Skiktet
sitter väl fast på föremålet och flagar ej av vid böjning eller smidning
men är icke motståndskraftigt mot nötning. Korrosionsmotståndet är
synnerligen gott och kan ytterligare förbättras med lack eller genom
impregnering med 5 %-ig vattenglaslösning vid 90°C och en
efterföljande glödgning. MBV-förfarandet består i en 5—10 minuters
ned-doppning i en 90° C varm lösning hållande 5 % kalcinerad soda och
1,5% natriumkromat. Efter doppningen spolas föremålet med rent
vatten. Vid behandling av magnesiumrika legeringar bör man sätta
1 % natriumacetat till lösningen. För att erhålla ett genomskinligt
skyddsöverdrag tillsättes till MBV-standardlösningen 0,06—0,1 g torrt
vattenglas eller 3—3,5 g natriumfluorid per liter.

Eloxering. Genom elektrokemisk oxidation erhålles ett bättre
skydds-skikt än med MBV-metoden. Oxidskiktet sitter mycket väl fast, och
dess tjocklek är endast c:a 0,02 mm, varför föremålens
måttnoggrann-het praktiskt taget icke influeras. Ytan blir mycket hård och slitstark
samt motståndskraftig mot framför allt organiska ämnen. Vid
eloxe-ringen kan skiktet givas olika färgtoner. Oxidskiktet är elektriskt
isolerande, ibland för ända upp till 500 volt, och är dessutom icke
brännbart, vilket innebär en väsentlig fördel vid vissa
specialkonstruktioner.

Man kan behandla alla aluminiumlegeringar enligt Eloxalmetoden.
Skyddsskiktet blir hårdast och slitstarkast på legeringar med endast

238

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:40:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verkstad44/1/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free