Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - en solstrimma föll in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
granskade dennes kläder, vilkas färger visade att han var
en främling i landet, men inte så nyfiket att det blev
påträngande, nalkades han. Önskade lorden möjligen en
flaska vin att läska strupen med efter ritten? Eller
ville han kanske smaka på ställets eget öl? Det bästa
i staden. Krögaren rullade med ögonen i fingerat välbehag,
som om han just druckit ett stop själv.
Carli samtyckte till en flaska vin. Han slog sig ned
vid ett av de små runda träborden. Krogen var kanske
till hälften fylld med gäster, av vilka några stycken
var lorder – eller kanske rentav prinsar. I ett land
som det här – och vid en tid som denna – vimlade det
säkert av prinsar från angränsande småriken.
Vinet var utsökt. Han smuttade på det och funderade. Vad
kunde han ha för uppgift i en värld som denna?
Hans "minnen" sade som vanligt ingenting.
Han ryckte på axlarna. Hur han än handlade så skulle
han handla på det rätta sättet. Vid det här stadiet
fanns inga variabler. Vilket uppdraget var skulle
nog uppdagas för honom.
Men sedan gällde det att föra det hela iland.
Det kunde bli värre.
Var det kanske ett krig i faggorna? Men inte planerade
väl Kamwarlu krig samtidigt som man ställde till
bröllop?
Han såg ut genom fönstret. Utanför stod hans ferd
och väntade, under ett träd. Bortom det låg några
byggnader och över alltsammans tornade bergen upp
sig. Marmerbergen.
Namnet dök plötsligt fram ur hans inre.
Hade de något att göra med hans uppdrag. Men i så fall
vad? Hur han än grubblade kom han inte fram till ens en
skymt av en lösning på gåtan. Hans tankar fortsatte att mala,
medan han gjorde en långsam rundtur i staden. Men ännu,
när han på den sena eftermiddagen red upp emot slottet, var
hans inre fyllt av dunkla spekulationer, varav ingen verkade
mera trolig än någon av de andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
