Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karman kunde inte på rak arm säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karman kunde inte på rak arm säga hur många nätter
han stått så här i väntan på att dagpatrullerna
skulle komma in. Och alltid kom samma rapport. "Inga
spår." "Inget resultat."
Han blev, allteftersom dagarna gick alltmer missmodig,
och hans tidigare känsla av övermod och hans stolta
planer förflyktigades mer och mer i den svala
bergsluften.
Sceneriet var detsamma. En eldröd himmel, en flammande
färgklick strax ovan bergen, som brann i rött och
gult. Färgen tycktes rinna nedför deras sidor,
som lava.
Han spanade uppåt bergssidan; den var suddig
i konturerna nu, blå och grön men mest grå och
blåsvart. Färgerna flöt in i varandra och skiftade
allteftersom solen sjönk, så att det var svårt att
urskilja något.
Patrullerna kom in en efter en. Rapport avgavs. "Inget
resultat." Nya order. "Fortsätt på samma sätt i morgon."
Nattpatrullerna började ge sig iväg. De gick inte ut
särskilt långt, utan bevakade bergssidorna och passet,
så att ingen skulle kunna slinka igenom så lätt.
Karman lämnade sin utsiktspost, återvände till
sitt tält. Något måste hända snart. Garnisonen hade
meddelats att Kamwarlu-styrkorna sökte två förrymda
brottslingar – i Denetah visste man ju inte om
Kamwarlus planer än, eller att prinsessan rymt – men
den skulle snart börja bli misstänksam, när prinsessan
inte återvände från sin vistelse i grannriket. Kanske
skulle den få order att patrullera längre ned. Och
då var steget till öppet krig nära. Och det fick inte
ske än. Inte än.
Tyst kröp Karman in i sitt tält. Han sträckte
ut sig på sin pläd och somnade. Men sov
oroligt. Drömde. Vaknade flera gånger.
Framemot morgonen föll han i en tung dvala. Hans
underbefälhavare hade all möda att väcka honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
