Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - men molnen hade ännu inte börjat skocka sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
runt i ett tätnande rött dis, som tycktes utan början
och utan slut och utan –
Tid hade förflutit.
Det var det enda han visste.
Det var det enda som hade någon betydelse.
Tid ...
Han reste sig häftigt upp och såg sig omkring, men
det tog tid innan han kunde samordna allt han såg
till en bild. Ferd betade och syntes helt oberörd av
allting, bara några meter från honom. När djuret såg
att Carli vaknat höjde det huvudet och betraktade
honom flyktigt, fortsatte sedan att äta, som om en
teori som aldrig varit i tvivel äntligen fått sin
bekräftelse. Carli sjönk tillbaka, inte trött, men
yr, och stirrade upp i ett par oroliga flickögon. For
upp igen. Mötte blicken. Ögonen var egentligen ljusa,
men nu vilade över dem trots det ett mörkt skimmer,
dunkelt, med ett eget, lockande ljus. Han upptäckte
att hans huvud legat i hennes sköte och inom honom
steg en undran som en svällande ballong.
Och den steg och steg och sedan försvann den
plötsligt.
– Vart är vi på väg? frågade hon.
Han stirrade på henne.
– Till Denetah, din faders land. Det har jag sagt.
Trodde hon honom inte?
– Varför har du räddat mig?
Åter den där frågan.
– Jag ville, svarade han. Bara – ville.
– Vet min fader om allt detta?
Han lade sig åter tillbaks i hennes sköte och stirrade
upp i hennes ansikte.
– Han misstänker att du är i någon fara, ja. Men
han vet inte att du är på väg hem. Därför är det
viktigt att du återvänder hem, innan han tar sig
för något överilat. Förklarar krig mot Kamwarlu,
till exempel. Han skulle kunna göra det, eller hur?
Hon måste nicka.
Nu reste sig Carli igen. – Vi kan stanna här ett slag
och vila. Ferd behöver vila. Bete finns här ju.
Han spände av djuret packningen och lade den i en hög på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
