Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skymningen föll snabbt i Kamwarlu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skymningen föll snabbt i Kamwarlu. Solen var
plötsligt försvunnen bortom bergen och luften blev
iskall på bara en kort stund. Underligt nog blev
dofterna starkare nu, nästan berusande aromatiska i
kvällens stillhet, och nästan värmande, som vin. Carli
stålsatte sig och spände musklerna, där han hukade
inne bland Kamfi-träden, för att inte bli omtöcknad av
blommornas förföriska dofter, som smeksamt lindade sig
om hans halvnakna kropp, och mista sin vaksamhet. Hans
hand krökte sig om fästet på den långa kniven, och
ögonen spanade genom den tätnande natten. I fjärran
skrek en fågel hest, fick svar från öster. En hund
ylade. Snart skulle månen höja sig över de taggiga
bergsmassiven och sprida sitt silvermatta ljus i
natten. Innan dess måste det ske.
Försiktigt smög han sig närmre slottet, genom
täta skuggor, som bildade flätverk av olika mörka
färgnyanser, gled som en tyst vålnad fram genom en
skog av orörliga spökgestalter, en doft av svett och
beslutsamhet bland dofter av sensommar och mognad.
Då och då hejdade han sig och lyssnade, hela tiden
med handen beredd att slita kniven ur sin slida. Men
han var fortfarande för långt borta från slottet för
att kunna höra några ljud därifrån.
Tystnaden viskade till honom genom lövprassel och
varnade honom med skrik i fjärran. Men han hörde inte
på. Hans öron filtrerade bort alla ljud som inte kunde
ha något direkt samband med honom. Parningsrop i kalla
nätter, hundars blinda tjut, susande vindfläktar –
utgjorde ingen del av hans liv just nu. Men steg i
mörkret –
Han dök ned i skuggan av ett Kamfi-träd med stora
skuggande grenar, låg där orörlig och osynlig.
Stegen kom närmare. Han stelnade, drog fram kniven,
kröp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
