Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegas färd 1878-79 - 8. Från Pitlekaj till S:t Lorensviken. Nunamo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Pitlekaj till S:t Lorensviken. Nunamo.
Den 18 juli, såsom förut är nämndt, efter 294 dygns
instängning, ångade Vega ut ur sin vinterhamn. Vädret var
soligt och vackert, och termometern visade i skuggan den
för våra dåvarande förhållanden höga siffran -j- 9°,2 G.
Luftens renhet medgaf oss en vidsträckt öfverblick af land,
is och vatten, för oss en tafla af efterlängtad ny omvexling.
Våra blickar dröjde länge vid de få tältplatserna på stranden,
der vi tillbragt en så lång tid af afskildhet och enformighet,
men också af angenäma och lärorika stunder.
Utan svårighet ångade vi fram mellan drifisflaken, som
nu genom de senaste dagarnes stormar och strömsättningen
blifvit betydligt spridda. Vi passerade snart Idlidlja, den enda
lilla klippö, som finnes invid Tschuktschhalföns nordkust, och
kort derefter det historiskt bekanta Serdtse Kamen,
Tschuktschhalföns nordligaste punkt, der det finnes en tschuktschisk
tältplats med namnet Enurmi och 20 tält eller inemot 100
invånare. Serdtse Kamen är kändt såsom den punkt, der
Bering år 1728 af omständigheterna tvangs att vända om
mot söder, sedan han funnit vägen genom sundet, som- nu
bär hans namn, och ådagalagt, att Asien och Amerika äro
skilda kontinenter — ett förhållande, som man på den tiden
icke kände, eller hvarom man på sin höjd hade otillförlitliga
och sväfvande uppgifter.
Mellan Koljutschinvikens östra strand och Serdtse Kamen
är kustranden låg, sällan går det en bergshöjd om två till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
