Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från Leuba, grep han ett vedträd och ihjälslog dermed ormen. Icke
alltid aflöper en sådan tilldragelse lyckligt, och många af de i nya
Holland förekommande ormar äro i hög grad giftiga.
Expeditionen rörde sig längs Lachlan en hel månad, ty man gjorde
blott helt små dagsresor, för att draga största möjliga fördel af det
förträffliga betet. Koloniens lagar tillåta, att hjordarne utbreda sig en half
mil till höger och venster om den egentliga vägen, och detta är
fullkomligt tillräckligt, för att förse dem med rikligt foder.
Flodstranden är bebyggd med de mest storartade landtegendomar, som
ligga på icke särdeles långt afstånd från hvararidra, och icke sällan äro
prydda med ytterst vackra byggnader. Den pä dessa egendomar
uppdragna boskapen blir genom det vppiga betet så fet, att det är svårt
att föra den till marknaden, emedan den, vand vid det utmärkta fodret,
under marschen affaller till den grad, att det magert och sjukligt
anländer till ort och ställe. Får kan man nästan alls icke uppdraga på
dessa ställen, emedan betet är för fett för deras välbefinnande, och för
öfrigt hafva nötkreatur, synnerligen vilda, en afgjord motvilja för får,
och det händer ofta, att om några sådana råka in i en boskapshjord,
djuren blifva ursinniga och skingra sig åt olika häll.
Hjorden uppnådde slutligen Murrayfloden, som ännu återstod att
passera, hvilket trots dess bredd af 1,500 fot gick ganska lätt för sig,
emedan ett stort antal af de infödda voro tillstädes med sina kanoter,
för att leda och påskynda öfvergången.
De vilda stammar, som bo på ömse sidor om Murrayfloden, äro
ännu de talrikaste, och man har då och då hört klagomål deröfver, att
de bortstjäla boskap. En sådan stam bortdref en gång en fårhjord;
det var icke mindre än trehundra vildar, som samlade sig kring hjorden
och bland densamma anställde ett förfärligt blodbad. Omkring tjugo
Squatters samlade sig hastigt och skyndade efter tjufvarne; på sina
präktiga hästar upphunno de snart dessa och körde bort dem med sina
långa jagtpiskor. Dessa utmärkta engelska piskor lemna alltid på den
alldeles nakna kroppen efter sig ett tumsbi’edt, omkring hela kroppen
gående sår, och det fruktas af vildarne mera än alla andra vapen.. De
öfvade Squatters hade snart satt större delen af vildarne ur stånd till
strid, omkring 50 af dem hetsades likt räfvar till döds, och leende
återvände egarne af hjorden. Dé hade visserligen förlorat några tjogtal får,
men dock gifvit vildarne en sa helsosam minnesbeta, att man sedan den
tiden icke hört något om de afskyvärda och mordiska angreppen på
får-hjordarne. Någon liten vaksamhet kunde visserligen vara tillräcklig för
att hindra dessa stölder, ty fåren hallas vanligen blott 4 veckor på landt-
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
