Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga kläder af djurhudarne, utan endast teiuligen ofullständiga mantlar,
som de hänga på skuldrorna och höfterna. Sådana plagg skulle för oss
européer ieke vara tillräckliga att skydda oss ens mot den köld, som
råder i Patagonien, hvilken sällan föranleder termometern att sjunka
6 grader under noll, men för dessa härdade och starka naturer är detta
[dagg tillräckligt. Hvad för öfrigt vanan förmår, kunna vi äfven se i
Eurofia. Man behöfver ej visa längre än till Polen för att fa se
barnen, om vintern, då temperaturen der är mycket lägre än i Patagonien,
gå nästan alldeles nakna, endast försedda med en grof skjorta. Det
må snöa, regna eller hagla, det må vara tjugo grader kallt eller trettio
grader varmt, så gå karlar, qvinnor och barn i Polen utan fotbeklädnad
(naturligtvis endast landtfolket).
Man känner ytterst ringa om invånarne i det egentliga Eldslandet,
som blott förmedelst Magelhaens sund är skiljdt från Sydamerika, men de
på fastlandet boende Indianerna äro samtligen skickliga jägare, oförvägna
ryttare och utgöra Sydamerikas egentliga röfvare till häst. De folkslag,
som bo i trakten af æqvatorn, äro pä långt när icke så farliga eller så
fruktade, som dessa vilda sydländare. Deras väldiga vapen, som kunna
användas på långa håll, äro de, som Spaniorerna hafva lånat af dem
under namnet Bolas. En kula af en knytnäfves storlek, äfven två eller tre
sådana kulor med remmar sinsemellan förenade, slungas med stor
skicklighet på trehundra stegs afstånd. Kulorna äro af olika storlek, de
mindre slungas med handen, de större, vid ungefär tre fot långa remmar,
under handens svängning i en krets omkring hufvudet så länge, tills
slun-garen tror, att de fått tillräcklig fart, då han hastigt släpper den i
handen liggande kulan, som derefter medföljer de större, hvilka ila förut.
Träffar någon af dessa kulor hufvudet på en oxe eller häst, så krossas
det; träffar den i sidan, så sönderknäcker den några refben och går in
igenom huden, så att ett hål uppstår. Det sednare sker alltid då
kulorna icke äro af sten, utan af metall, t. ex. de som spaniorerna begagna.
Äfven de infödda hafva sådana, dock äro dessa tagna såsom byte, ty
sjelfva förstå de sig alldeles icke pa metallarbete.
Vilja de fånga ett djur lefvande, så fatta de tag midt pa
rem-marne, så att de båda eller alla tre kulorna svängas omkring, då de
vid lössläppandet skilja sig något isär, så att benen, efter hvilka man
alltid sigtar, icke träffas af kulorna, utan insnärjas af remmarne,
hvilka så hårdt åtdragas medelst kulorna, som göra ett par svängningar
omkring benen, att djuret icke allenast störtar ikull, utan äfven är
urstånd att resa sig.
Då ofta en af kulorna träffar någon af fotterna, hvilket dock icke
är meningeD, så sönderkrossas benknotorna, i hvilket fall djuret måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
